Coronarestriktioner - gäller inte överklassen

Coronaviruset hänger fortfarande över det svenska samhället likt en envis influensa och restriktionerna kring vilka vi får träffa och vilka ställen vi får besöka kvarstår. De har t.o.m. blivit hårdare som följd utav ryktena om ett tredje smittvåg, vare våra möjligheter till ett socialt liv och aktiviteter begränsas ytterligare för ”allas bästa.” En nödvändigt ont för att stoppa smittspridningen kan man tycka sig; en uppoffring värt att ge för att rädda människoliv. I alla fall så är det så vi har fått att tro från regeringens och folkhälsomyndigheternas uppmuntringar; att om vi följer restriktionerna, jobbiga som de tyvärr är, så är vi vardagshjältar. Och att vi ska må bra över oss själva för det som kompensation för våra indragna och begränsande vardagsliv.

Men trots de fina och uppmuntrande orden så har det blivit uppenbart att restriktionerna inte gäller alla. Vissa har helt enkelt fått privilegiet att fullständigt ignorera dem om de känner för det eller om de innebär att de inte kan få leva ut sina egna nöjen. Och vilka är de som har fått denna privilegiet? Det gamla, klassiska svaret så klart: de som har pengar, makt eller både ock. Och det symboliserar inte som bäst än när politiker och kändisinfluenser har enorma hemmafester medan vi andra kunde inte ens samla släkten under julafton, ännu mindre ha vår egen hemmafest. Eller hur skidanläggningarna i Åre tillåts vara fullt öppna med få restriktioner medan gym, restauranger, krogar, teater, biografer, museum, nöjesfält, osv. tvingas hållas stängda eller uthärda striktare restriktioner som tär på dem ekonomiskt och med risk för konkurs.

Bilderna på festande politiker och kändisinfluenser eller överfyllda skidbackar kan inte uppenbara mer om att det finns olika regler och förhållningssätt beroende på vilken social status du har som samhällsmedborgare. Vi som är s.k. ”normala” människor är de som tvingas på allt ansvar för att hindra coronavirusets smittspridning med de allt mer drakoniska, rent anti-demokratiska restriktioner medan de som är gräddan på mossen och med en silversked i munnen kan leva loss och festa på i fulländad hedonistisk nivå.

Vi är de som under en pandemi förväntas ha alla skyldigheter men inga rättigheter medan politiker och andra överklassmänniskor har alla rättigheter och inga skyldigheter. Jag menar, hur förklarar man hur Margaux Dietz kunde ha en fullpackad fest med Ebba Busch Thor som hedersgäst utan att kräva munskydd, social distans eller liknande, medan SkiStars anställda fick sparken när de hade ett eget liknande fest? Och vilka tror ni är dem som åker upp till fjällen vid denna tidpunkt under den situation vi är i? Jag slår vad om att de flesta utav dem är högavlönade karriärister med juridiska eller företagsekonomiska yrken. Jag tror knappast att det är ungdomar eller barnfamiljer från Söderort eller Rosengård som reser upp dit och åker skidor just nu. För det är det som är grejen: skidåkning är en överklassport likt hur tennis eller segling är – en sport som du behöver investera en hel del pengar i för att kunna utföra – och nu med den globala uppvärmningen så kommer den att bli ännu mer utav en överklassport när du kommer att behöva resa upp till de högsta bergen i världen inom 10-20 år för att kunna utöva den.

Så mitt under en rådande pandemi och samhällskarantän så kan överklassen helt enkelt fortsätta att roa sig utan att följa de allmänna restriktionerna, helt med politikernas goda vilja. Och det samtidigt som vi har en socialdemokratisk regering vars officiella ideologiska mål är att förminska samhällsklyftor och skapa ett samhälle där vi alla har samma rättigheter och skyldigheter, varken mer eller mindre. Men ändå har regeringen tillåtit skidanläggningarna att få vara fullpackad till bristningsgränsen medan resten av samhället fortsätter vara under restriktioner. Och nu när coronasmittan sprider sig som en löpeld i fjällen eftersom folk där har rätten att strunta i dem, då ska det istället vara vi, och framförallt branscher som bl.a. krog- och kulturbranscherna, som ska ta den stora smällen.

Nu personligen anser jag att Coronavirusets farlighet har överdrivits rejält utav mainstreammedierna, politikerna och läkemedelsbranschen eftersom de har kommersiella – och i politikernas fall maktpolitiska – intressen i att hajpa upp den. Dödligheten är genomsnitt 0,60%; med 4,3% för de som är över 70 år och 0,10% för de som yngre än så. Och gällande de 2,5 miljoner dödstal som slängs omkring så är den det snitt mängd folk som dör utav Tuberkulos varje år och som de har gjort i flera decennier långt innan COVID-19 ens fanns som ett ord. Och Tuberkulos är en av de bakteriella sjukdomarna som blir allt mer resistent mot antibiotika; någonting som redan dödar 700,000 människor varje år och som riskerar att öka till hela 10 miljoner om 30 år och få oss att gå bak 100 år i den medicinska utvecklingen om det inte vänder. Så för mig så är Coronaviruset en sjukdom som inte skiljer sig så mycket från andra som redan härjar och har ihjäl samma mängd människor år efter år utan att folk ens tar notis om dem, just för att de kommersiella intressena inte tjänar någonting på det. Men om statsmakten ska tvinga på oss sina restriktioner för att ”stoppa smittspridningen”, då får de se till att dessa restriktioner gäller alla efter exakt mått oavsett låg eller hög status eller så kan de lika gärna skrota dem helt och hållet. Det är inte meningen att vissa ska kunna slippa följa restriktionerna eftersom de stör deras nöjen och att de har makt eller pengar nog att köpa sig fri från sitt ansvar medan resten av ska tvingas följa dem oavsett hur det skadar oss ekonomiskt och psykologisk. Antingen ska de gälla alla eller ingen alls.

För om allmänheten ser att den överklass som tycker om att föreläsa om eget ansvar att stoppa smittspridningen samtidigt struntar i att följa restriktionerna själva, ja då kommer de i sin tur att strunta i att följa dem också. För grejen är att s.k. ”vanligt” folk följer de trender som överklassen följer och det är väl nu som de högre upp i samhällspyramiden behöver föregå med gott exempel. Om de inte gör det, då kommer allmänheten att tappa viljan att föregå med gott exempel de också.

”Vi är i detta tillsammans och tillsammans kan vi stoppa denna smitta.” Tyvärr så är vi inte tillsammans, för när samhällsklyftorna och vissa speciellas privilegier har uppenbarat så tydligt med coronakrisen så blir det klart hur splittrad samhället faktiskt är och hur vårt enskilda värde är beroende på vilken social ställning vi har. Och vi stoppar inte smittspridningen tillsammans; inte när de privilegierade slipper tänka på det och kan fortsätta leva ut sin hedonistiska livsstil, och därmed få smittan att explodera fullt ut, medan resten utav oss måste uthärda hårdare restriktioner som det är vi som struntar att följa dem. Och vi är inte genom detta tillsammans när uppgifter om hur högre chefer, politiker, företagsledare, kändisar, osv. mutar, köper, fuskar eller erbjuds till sig förtur i kön till vaccinet som bör gå först till riskgrupper som t.ex. de äldre eller de med underliggande sjukdomar. Och vi är inte genom detta tillsammans när trots den smakprov på framtida kriser som coronakrisen har gett så fortsätter våra politiker att skära ner på sjukvården och säljer ut den till oseriösa, vinstdrivande aktörer, som de planerade att göra med 1177 till Kry, samt fortsätter att ha beredskapslagren nedlagda för att EU:s ”inre marknad” och NATO:s ”garantier” kommer att kompensera för dem; det till trots hur värdelöst de har visats sig att vara när krisen och behoven väl kom med full kraft.

Om Sverige ska på allvar hantera coronakrisen, då är det första politikerna bör göra är att återsocialisera sjukvården så att ingen vinstdrift riskerar att kompromissa dess kvalitet, samt återupprätta beredskapslagren och fylla på dem på med allt det som kan behövas vid en potentiell kris. Likt de lager som Sverige hade under kalla kriget, som var redo att försörja landet även mitt under ett potentiellt kärnvapenkrig. Hade vi haft dem kvar så hade coronakrisen varit inget annat än ett irriterande bagatell likt hur influensan är. Alltså den influensen som redan dödar snitt 650,000 människor varje år.

Och personligen anser jag att de bör ta bort restriktionerna för de problem de skapar i form av arbetslöshet, ekonomisk regression, sysslolöshet och ökad psykisk ohälsa som lär skapa större skador för samhället än själva viruset. Men om statsmakten har beslutat att de ska kvarstå, då får de se till att alla – även de från överklassen – följer dem. Kan de inte göra det, då kan de lika gärna låta oss alla återgå till hur saker och ting var innan coronakrisen; då lär nog alla bli nöjda och glada.