Dags för ett turkisk medlemskap i EU!

Den Europiska Unionen är en union som både har sina anhängare och motståndare, och som både har hyllats och kritiserats från alla politiska håll; nog både förtjänat och ej förtjänat. Men om EU:s egen argument om sig själv som en europeisk solidaritets- och fredsprojekt är faktisk sant, så bör det vara logisk för dem att erbjuda de europeiska nationer som ännu är ej medlemmar chansen att få bli det. Och vilken nation har inte gjort sig mer klart att de vill bli en EU-medlem mer än andra icke-medlemmar än Turkiet.

Att Turkiet har i decennier ansökt EU-medlemskap är ingen hemlighet, och personligen så anser jag att det är på tiden att de åtminstone får ta den första steget till ett sådant fulländat medlemskap. För Turkiet är en nation som har lika mycket rätt att få bli EU-medlem som andra europeiska nationer, och om EU verkligen vill leva upp till sin förmodande bild som en organisation för europeisk solidaritet och integration så är ett erbjudande av fulländat medlemskap åt Turkiet en av de första åtgärder de kan utföra under den närmsta framtiden.

Att Turkiet ännu inte har tillåtits att få bli en EU-medlem kan te sig väldigt konstigt, eftersom denne är lika mycket av en europeisk nation som t.ex. Italien eller Rumänien är, och denne är en nation som åtminstone geopolitisk sätt har varit en lojal bundsförvant åt den europeiska demokratin allt sedan 1945. Och jag anser att den turkiska folket bör ha rätten att få åtminstone rösta för ett ja eller ett nej till ett EU-medlemskap som vi själva fick göra vid år 1995. De finns dem som försöker rättfärdiga hindret av ett turkisk EU-medlemskap med argumentet att Turkiet inte är en ”riktig” europeisk nation. Dock vad dessa motståndare verkar inte förstå är att Turkiet är en nation som har varit en del av den europeiska kulturen och historien allt sedan 1300-talet, och om de förnekar detta så förnekar de också cirka 700 årig europeisk historia och kultur. Och så finns de som rättfärdigar sitt motstånd genom argumentet att Turkiet har ett auktoritärt ledarskap. Om vi i så fall ska ignorera att dagens turkiska regering har röstats fram i en folkdemokratisk val, då kan man lika gärna använda denna argumentet för att vara emot t.ex. Ungerns medlemskap under dess nuvarande regering. Och om de vill använda Turkiets kritiserade utrikespolitik, som t.ex. deras intervention i norra Syrien, som ett skäl till nekad medlemskap, då kan de lika gärna använda bl.a. Frankrikes interventioner i Väst- och Nordafrika som samma motiv för att de ska vara emot fortsatt fransk EU-medlemskap. Eller så kunde de lika gärna ha använt Storbritanniens interventioner i Mellanöstern som ett skäl till att sparka ut landet ur EU långt innan den brittiska folket själva valde att göra det.

Och så har man hört argumentet att om Turkiet blir en medlem inom EU så kommer hela unionen att bli översvämmad av utomstående, icke-europeiska icke-medborgare. I detta fall så anser jag att argumentet faller eftersom ty medan det råder relativt fria gränser inom EU, så råder det strikt gränskontroll mot utlandet. Om Turkiet tillåts bli en EU-medlem så skulle båda partner ha det mycket enklare att hålla de sydeuropeiska gränserna starkare och stabilare mot icke-europeiska element som annars kanske lyckas ta sig in i Europa och riskera bli en fara för vår rättssäkerhet. Och visst, man kan kritisera den turkiska demokratin som imperfekt, men det kan man också göra hos andra demokratier; inklusive vårt eget. Och så länge Erdoğan inte försöker basera sin makt på t.ex. militär råstyrka eller genom att underminera sina väljares beslut vid t.ex. nästa presidentval så bör vi acceptera, eller åtminstone tolerera, hans position som Turkiets folkvalda statschef.

Så ja, jag anser personligen anser att Turkiet bör bli erbjuden chansen att få bli en EU-medlem, eller åtminstone erbjudas en plats inom Schengen-området som likt Norge och Schweiz har, så att utbudet av kultur och kontakter kan spridas fritt emellan båda partner. För vi inom EU behöver Turkiet lika mycket som Turkiet behöver EU, så därför vore ett turkisk EU-medlemskap ett nästa steg till en förbättrad och fördjupas europeisk solidaritet och samarbete. Och inte enbart det; ett turkisk – samt även ett albansk eller bosnisk – medlemskap inom EU skulle kunna reparera den bron emellan den kristna och den islamska världen som psykisk störda galningar från båda hållen, som vill leka stora krigare för att finna mening i sina egna misslyckande liv, har gjort allt för att försöka rasera. Om Turkiet tillåts att bli den första muslimska EU-medlemmen så skulle det innebära ett enormt progressivt steg i denna reparation och närmandet mellan dessa två världar.