Den privatiserade vården boven bakom coronapandemins dödstal - återoffentliggör svenska vården NU!!

Coronapandemin har blivit till en kris för Sverige och det märker man inte minst av hur vården har försökt hantera den. Och nyckelordet här är just ”försökt” ty man kan hålla med om att vården har gjort ett föga bra jobb med att hindra coronavirusets framfart. Viruset har lyckats sprida sig in i sjukhusen, ålderdoms- och LSS-hemmen och skördat offer bland både personalen, patienterna, de äldre och boende. Framförallt äldrevården har blivit rejält utsatt, och hade de ansvariga inom den tagit detta problem på större allvar, då hade nog inte så många äldre dött i mängder som de har gjort.

Men jag skyller inte på vårdpersonalen; de gör så gott som de kan och kämpar som bara den för att hindra viruset från att skörda fler offer. Nej, skulden ligger helt hos ledningarna, hos ägarna och hos politikerna, och på det inkompetenta sätt de har sköt vården långt innan corona ens kom till Sverige.

Våra politiker har i nyliberal anda sålt ut vårt tidigare offentliga vårdsystem till framförallt utländska, globaliserade riskkapitalbolag flera år innan corona, och oftast till dem som erbjud det lägsta anbudspriset. Deras argument om förbättrad vårdkvalitet har visats sig vara falsk. Tvärtom så har den sjunkit som en sten, med överfyllda sjukhus, bristande hygienrutiner, överstressade och överarbetande personal, tillgångsbrist på sjukutrustning, osv. som resultat.

Den svenska vården – en gång prisad som ett av världens mest effektivaste – har reducerats till en ineffektiv skugga av sin forna jag. Anledningen till det beror direkt på att bolagen som köpte upp vården vill tjäna in så högt vinst som möjligt ur det, och vad är inte bästa sättet att göra det än att skära ner på allt; redskap, utrustning och personal. De pengar som kunde ha gått åt att konstant upprätta den förbättrade kvaliteten som vi blev lovade med privatiseringarna har istället gått åt att fylla VD:arnas allt större, egna fickor. Resultatet av deras girighet är den konstanta resursbristen som vi nu ser inom vården.

Och deras nedskärningspolicy drabbas främst personalen; de flesta av dem varslas eller avskedas, och de som blir kvar tvingas uthärda en allt för krävande och tidspressade arbetsmiljö som de är alldeles för få för att kunna hantera på ett effektivt sätt – en arbetsmiljö som sliter ut dem både fysiskt och psykiskt. Ägarnas girighet är så starkt att de bokstavligt talat räknar kostnaden per minut som personalen ägnar åt sina patienter/de äldre/LSS-boende och därmed kan de inte ge dem fullt service, vilket leder till försummelse av patienternas individuella behov. Räkna in med att man tar in timvikarier och bemanningspersonal med bristande utbildning som byts om hela tiden tack vare de negativa påverkningar av arbetsmiljön och personalkostnaden som nedskärningarna orsakar och vi har då ett recept för en katastrofal organisation inom vården som en pandemi kommer enbart att förvärra ytterligare.

Detta är inte en fråga om det finns resurser eller inte, men en fråga om de som har resurser är villiga att spendera de för att rädda och skydda människoliv mitt under en pågående pandemi även om det minskar deras vinster. Om de faktiskt hade spenderat mer resurser inom framförallt äldrevården, då hade inte så många äldre dött helt i onödan och då hade kanske dödstalet i Sverige varit högst 1000 stycken, om ens det. Detta är ett virus som med en dödlighet på högst 4,3% för de över 70 år, så man kan argumentera att de flesta äldre som har dött i den dog mer utav försummelse från äldrevårdens huvudansvarigas sida än av själva viruset. Den inkompetens och bristande hänsyn som politikerna och ägarna har visat i sin hantering med vården innan och under pandemin bör räcka för att de ska bli åtalade för åtminstone grovt vållande till någon annans död, men ändå klarar de sig från ansvar och då kan de fortsätta köra den svenska vården till bottnen.

Det finns ingen skyddsutrustning eftersom ägarna inte ville spendera pengar på de och därmed utsätter de personalen och deras patienter för onödig risk. Våra medicinlager har slut på läkemedel eftersom det bolag som upphandlingen över dem gick till har visats sig har föga koll eller erfarenhet med läkemedel. Och de avreglerade apoteken säljer främst godismedicin och kosmetika före riktiga mediciner. Den fasta heltidspersonalen ersätts allt mer av timvikarier och bemanningspersonal som tvingas jobba trots när de är sjuka eller har symtom eftersom de får då ingen lön eller ersättning alls, vilket sprider risken för smitta ytterligare. Och våra beredskapslager, som en gång var redo att försörja det svenska samhället mitt under ett potentiell framtida kärnvapenkrig, ekar tomma eftersom politikerna, i sin allvetande vishet, hade skrotat dem för att underlätta marknadsanpassningen av vården, för skit i att förberedda inför de värsta samhällsscenarier i framtiden; det är den omedelbara efterfrågan på godismediciner enligt ”just in time-”modellen som en effektiv vård i modern tid handlar om.

Kort sagt så har den svenska vården gått åt helvetet tack vare den marknadsanpassande avregleringen, utförsäljningen och privatiseringen utav den, och medan folk dör i sjukdomar så festar ägarna på i skatteparadisen med de av våra skattepengar som politikerna har så generöst gett till dem som allmosa, just i syfte att hålla vårdkvaliteten igång. Även de politiker som t.ex. Göran Hägglund och Ulf Kristersson som stötte och log bakom marknadsanpassande av vården inser nu vilket stort misstag det har varit, nu när de börjar kräla till korset och erkänna det som sådant och även kräver tillbaka den offentliga vården som de har hjälpt till med att sabotera. Visar bara på när väl skiten faktiskt händer, då helt plötsligt är det den offentliga vården som ska gälla och på hur litet förtroende de faktiskt själva har på den privatiserade vårdens möjligheter att hantera en pandemikris. Men det har alltid bara handlat om att berika deras vd-kompisar på folkhälsans bekostnad; den effektivare kvaliteten som vi blev lovade med deras privatiseringspolicy har alltid varit enbart falsk marknadsföring.

Visslingen har man hört att den kommunala vården har samma problem som den privatiserade. Men åtminstone den har ursäkten att med skattelättningarna och försummelse från centralregeringen så har kommunerna inte resurser nog att ha en fullt högkvalitativt vård, speciellt inom landsbygdskommunerna vars behov regeringen, tvärtom t.ex. den norska, har valt att ignorera helt. Samtidigt så gör de privatiserade vårdbolagen rekordvinster varje år men ändå vägrar de spendera mer av sina egna pengar åt att upprätta vårdkvaliteten. Även när våra politiker bidrar till dem våra skattepengar för att upprätta den privatiserade vården som konstgjord andning åt en medvetslös människa så vägrar de betala sin egen del åt det. Och det är pengar som tas ifrån den offentliga, kommunala vården som ges till de stora vårdbolagen, som senare gömmer sina vinster i skatteparadis vilket gör det omöjligt för staten att kräva skatt på dem så att pengarna kan återanvändas. Så om den kommunala vården har dålig kvalitet så beror det på politikerna medvetet ignorerar dem medan de regnar våra skattepengar över den privatiserade vården, som tar pengarna, drar sedan iväg och lämnar ett katastroflandskap efter sig som en jävla byggbedragare.

Coronas dödliga härjningar inom vården beror främst på systemfel än på själva virusets farlighet; om vården hade fortsatt varit offentligt, fri från den vinstjakt som härjar inom den nu, så hade det nog funnits det utrustning, beredskap och kompetens nog att förmildra dess dödliga effekter. Pandemin har uppenbarat utförsäljningen och privatiseringen av vården som det misslyckande experiment som den är och hur vinstjakten inom välfärden riskerar människoliv. Därmed att det en perfekt tillfälle att återoffentliggöra vårdsystemet igen så att om en ny, mer dödligare, pandemi bryter ut i världen, då kommer åtminstone Sverige vara bättre förberedd på det.