Happy Gustaf Adolfsdagen!!

Idag är det den dagen som kung Gustaf II Adolf dog i slaget vid Lützen år 1632, vilket som i Sverige och Finland har blivit bestämt ska vara en flaggdag för att hedra hans stupning på krigsfältet.

För er som undrar så föddes Gustav II Adolf den 9 december 1594 och var son till Karl IX och barnbarn till självaste Gustav Vasa. Han blev kung av Sverige 1611 när hans far plötslig dog och ärvde ett rike som var rätt obetydlig och litet till skillnad mot resten av Europa och som var mitt i ett krig mot Polen-Litauen, Ryssland och Danmark-Norge. Under hans ledarskap så lyckades den lilla Sverige besegra alla dessa mäktiga länder och lade grunden till Sveriges position som en stormakt.

År 1630, ett år efter den andra polska krigets slut, så bestämde Gustav II Adolf sig att Sverige skulle delta i den trettioåriga kriget, ett krig som har blivit översimplifierat av moderna historiker av att ha varit ett krig emellan katoliker och protestanter när den egentligen var ett krig mellan den tysk-romerska riket, styrd av de katolska kejsarna, och flertal tyska furstendömen, främst styrda av protestantiska furstar. Ett krig som började som en obetydlig inbördeskrig men slutade som ett storkrig som nästan alla Europas länder kom att strida i med ett sådant extremt glöd och brutalitet som inte blev bevittnad igen förrän första världskriget bröt ut 1914.

Gustav II Adolf blandade sig i kriget på de protestantiska furstendömens sida. Tack vare hans strategiska begåvning och personliga ledarskap så besegrade Sverige sina fiender i flera slag, trots att svenskarna oftast var i numerär underlägsenhet, fram tills slaget vid Lützen bröt ut den 6 november 1632.

Slaget bröt ut vid närheten av den tyska slaget Lützen, och vad som hände var att tysk-romarna hade eldat upp staden för att skapa rök i syfte att förvirra svenskarna. Den svenska kungen var en av dem som blev förvirrade och under stridens hetta så råkade han komma allt för långt ut ur sina egna linjer och rakt in mot fiendens. Där blev han skjuten av en kejserlig officer, Moritz von Falkenberg, och dog rätt kort tid därefter.

Kungens död var en bakslag för svenskarna, men samtidigt var det den avgörande faktorn i den utnötande slaget. När den svenska armén fick reda på om kungens död så blev dem fyllda av en sådan raseri så att de gick bärsärkagång över fienden med ett sånt blodtörst som inte har bevittnats sedan den gamla vikingatiden, och detta gav svenskarna den slutgiltiga segern.

Trots Gustav II Adolfs död så fortsatte dock Sverige att kriga i det trettioåriga kriget tills den äntligen tog slut 1648. När kriget var över så var det uppenbart att Sverige hade blivit till en av de mäktigaste riken i Europa.

Gustav II Adolf var en man som är ihågkommen som en mäktig kung tack vare att han omvandlade den lilla landet Sverige till en stormakt som kunde utmana och besegra vilka fiender som helst; t.o.m. den självaste spanska riket. Hur han lyckades med det var att han revolutionerade krigskonsten så att den svenska militären kom att bli minst hundra år före alla andra.

Han gjorde så att infanteriet, artilleriet och kavalleriet samarbetade med varandra när de i andra arméer var splittrade i intensiva, interna rivaliteter, och gjorde så kavalleriet var en tjänst ej enbart för samhällseliten, men även också en tjänst för vanliga soldater. Han gjorde så att infanteriet blev en välorganiserad enhet bortom det framtvingande kanonmat som de var innan. Han var den som lade grunden till den moderna blixtkriget, i med han ökade samarbetet mellan infanteriet och artilleriet så att den senare skulle stödja den förras framryckning genom intensiv eldgivning. Och han gjorde så att rörlighet och mobilisering blev populärare än råstyrka och numerär överlägsenhet som innan hade ansetts vara de avgörande faktorerna bakom en seger på slagfältet.

Gustaf II Adolfs revolutionära reformering av krigskonsten är någonting som senare generaler och krigsledare studerar intensivt även i dag. Bl.a. så var Napoleon Bonaparte, Carl von Clausewitz och George S. Patton några av de militära ledare som studerade Gustaf II Adolfs krigföring och därmed blev framgångsrika generaler själva som följd.

Varför han skulle vara värd att fira även i våra dagar är att han var den som gjorde Sverige till ett starkt nation, när den tidigare var en inbördeskrigsdrabbad land såväl Danmarks lilla mobboffer. Tack vare honom så blev Sverige en stormakt som skulle bli Europas dominerade nation fram tills år 1710, likt hur USA idag är världens dominerade supermakt. Och han tillhörde den generation av politiska ledare som faktisk var inte rädda att personligen kämpa in i frontlinjen tillsammans med sina undersåtar.

Dagens politiska ledare är av den typen som älskar att förklara krig mot varandra, men sedan gömmer sig bakom sina feta skrivbord medans undersåtarna själva får utföra självaste krigandet och döendet ute på fältet, tar ut en massa lönepengar som egentligen bör gå till undersåtarna och sedan tar åt sig äran för det kamp och uppoffring som deras undersåtar har lidit genom. Men Gustav II Adolf var där ute, tillsammans med sina undersåtar, och kämpade med dem sida i sida mot fienden tills han stupade tillsammans med 3000 andra svenska soldater vid den dagen. Och det är någonting som jag respekterar stort, och även om man kan säga att hans prat om att beskydda protestantismen mot det katolska översitteriet var bara en massa propaganda så var han ändå redo att dö för det han sade om, medans dagens ledare vågar inte ens att få sina naglar smutsiga i vilket ”kamp” de än påstår sig kämpa för.

Äta Gustaf Adolfsbakesler i all ära, men jag tycker ändå att firandet av denna dag bör bli större. Bl.a. så bör Försvarsmakten ha en parad i Stockholm klädda i 1600-tals uniformer, Armémuseum borde ha fritt inträdde för en dag, Sabaton borde sjunga låten Lejonet från Norden i Gröna Lund, en film om han borde göras och sedan visas på TV, osv. Det skulle verkligen vara ett värdig hyllning till Gustav II Adolf av Sverige.