Inför 6-timmararbetsdagsreformen nu!

Reformen om 8 timmar långa arbetsdagar som genomfördes 1919 är nog en av de mest betydande reformerna i modern svensk historia. Vad som gör den så historisk inflytelserikt är att den ger svenska arbetare större frihet i sina liv, som innan tidigare bestod enbart åt att jobba hela dagarna långt. Det var inte alls ovanligt att innan reformen så tvingades de arbeta hela 12 timmar i sträck per dag åt känslokalla och hänsynslösa arbetsgivare för småslantar, vare ytterst litet av dagen gick åt de själva och deras egna mål i livet. Konsekvensen utav det var att svenska arbetare levde i en permanent levnad av existentiell alienation och meningslöshet, med ytterst litet förmåga eller frihet att kunna påverka sin egen öde eller tillvaro.

De var i praktiken levande arbetsmaskiner vars enda syfte var att vakna, jobba och sova hela livet ut i en obrytbar cirkel, utan någon mänsklig värdighet och förmåga att kunna besluta hur de själva ville använda sina dagar till. Men med 8-timmarsreformen så fick svenska arbetare möjligheten till större frihet med sina liv; att förverkliga dem eller att göra någonting av med dem än åt enbart arbete. De fick helt enkelt en större möjlighet att bli mer som fria människor med större kontroll över sina öden bortom det som levande arbetsmaskiner. Och denna reform har varit till en stor nytta till att omvandla Sverige till en mer progressivt nation som vördar om den mänskliga friheten, värdigheten och determinismen. Och ekonomisk sätt har den också varit bra eftersom sänkningen från 12 till 8 timmar arbetsdagar har bidragit till att skapa en arbetskraft som har mer ork, som är mer motiverade och lojalare, och därmed blir mer produktiva inom arbetet.

Man kan argumentera att 8-timmarsreformen är en av de viktigaste reformerna bakom den svenska ekonomins starka utveckling under 1900-talet, eftersom den skapade det friare och mer tillgängligare samhälle som behövs om ekonomisk utveckling ska bli en realitet. Denna reform gjorde det möjligare för mer ambitiösare arbetare som ville skapa något utav sina liv att använda mer av dagens timmar åt att t.ex. utbilda sig, skriva romaner, starta en firma, skapa konst, idrotta, osv. därmed förverkliga sig själva efter sina drömmars mål. Och även de minst ambitiösa arbetarna använde de extra fria timmarna åt att åtminstone vila och hämta upp sig efter en lång arbetsdag, samt också åt att spendera mer tid med sina familjer om de hade sådana, vilket nog gagnade deras fysiska och mentala hälsa. Så inte enbart ekonomiskt, men även folkhälsomässigt och, framförallt, humanistiskt viktig reform var denna 8-timmarsreform.

Nu har det gått lite över ett hundra år sedan denna reform genomfördes. Under denna tid så har Sverige fortsatt att utvecklas till att bli en friare och mer individualistisk nation. Dock ett problem kvarstår som hindrar människor från att nå fullt ut med sin frihet och självdeterminism, och det är att folk fortfarande jobbar 8 timmar per dag – timmar som de spenderar på ett jobb som de nog inte gillar eller som tar ifrån dem det tid och energi som de hellre hade nog velat spendera åt saker och aktiviteter som uppfyller dem, som gör de glada, som ger dem mening, som förverkligar de själva och sina ambitioner, m.fl. I en tid då vi förväntas att leva i ett mer fritt och individualistisk liv så tvingas folk ändå spendera två tredjedelar av sin dag åt ett arbete för det enda syftet att tjäna sin levebröd.

Detta är inte enbart ett föråldrat system, men den är också en förnedring och förödmjukelse av människans värdighet och den potential hen har i att forma sitt liv och skapa sitt egen öde, samt ett hinder för människans förmåga att förändra och utveckla världen. För att vi ska ta nästa steg i denna utveckling mot ett samhälle där människans individuella behov och potential prioriteras så behöver vi införa en 6 timmars arbetsdagsreform – eller en 4 dagars arbetsveckareform. Med en sådan reform så skulle arbetande människor få ut mer frihet och självdeterminism i sina liv. Och med det allt större välstånd som har vuxit i Sverige de senaste 70-80 åren så bör detta vara en möjlighet. Vi har nu råd att låta folk jobba mindre så att de istället kan spendera mer tid åt sig själva och åt vad som gör de glada och självförverkligande; nu när vi lever i den mest ekonomiskt utvecklande perioden i historien.

Om folk enbart behöver jobba 6 timmar på ett heltidsjobb, då skulle deras sanna potential få större utlopp och då skulle samhället utvecklas ännu mer. Gud vet hur många entreprenörer, konstnärer, musiker, författare, uppfinnare, osv. som vars potential inte riktigt blommar ut eftersom de jobbar nästan bort hela livet. Det nuvarande arbetssystemet går ut på att trycka ner denna potential, vilket går emot de humanistiska idéerna om människans förmåga att skapa och styra sitt eget liv, och om människor ska kunna få större möjlighet att få utlopp av sin potential så behöver de friare tyger från det ekorrhjul som håller de fastbundna i en konstant lopp mot ett mål som oftast är inte deras eller sällan ger de tillfredsställelse med livet.

Och detta är realistiskt möjligt och har empiriskt sätt visats sig vara effektivt; inte enbart för den enskilde anställde, men även för arbetsgivarna och näringslivet. När 6-timmarsarbetsdagen experimenterades i t.ex. Svartedalens äldreboende så visade den sig snabbt att det gav friskare, lojalare och gladare anställda som arbetade bättre, hade bättre koncentration och sjukskrev sig mindre. Och på tanke på att arbetsrelaterade sjukskrivningar kostar samhället cirka 60 miljoner kronor per år, och oftast p.g.a. psykosociala orsaker som följd av ökad stress och psykisk påfrestelse inom arbetet, så är detta en bra sätt att motverka detta samhällsproblem.

Och liknande att sett i Microsofts japanska kontor, där man testade med en 4-dagars arbetsvecka för en månad. Resultatet blev att företagets lokala produktivitet och inkomst faktiskt ökade med 40 procent. Och att det blir så är inte konstigt; när folk har mindre arbetstimmar på sitt jobb så orkar de sig mer inom den och har mer energi och koncentration åt att göra det bästa utav det. Det är samma princip som längre raster har visats sig förbättra skolresultaten bland elever och studenter.

Detta visar på att argumentet om att färre arbetstimmar automatiskt leder till minskad produktivitet och vinst är en myt; tvärtom. Då bör man tro att de flesta arbetsgivare skulle stödja denna reform. Men det finns en anledning till varför de inte gör det, och det är inte för att det minskar produktiviteten och kostar för mycket som de påstår. Nej, det är handlar om kontroll över människor, som är viktigare för dem än t.o.m. vinst. De vet att mindre arbetstimmar innebär också mindre kontroll över sina friare och självständigare anställda, och är det något som arbetsgivare älskar så är det att ha kontroll över människor. Speciellt när denna kontroll kränker det mänskliga värdigheten så att den reducerar deras anställda till underkastande och medgivna arbetsdjur.

Det är därför de försöker skrämma sina anställda från att stödja denna reform, likt hur de försökte skrämma dem från att stödja 8-timmarsreformen, som enbart kommer att ge de anställda en mer humanistisk, människovänligare tillstånd. De är emot den eftersom de vill att de anställda ska acceptera sin lott i livet som deras levande arbetsmaskiner vars enda syfte i livet är att tjäna sina allsmäktiga arbetsgivare. Men detta system är en föråldrad relikt från den förra århundradet som bör ha reformerats för den moderna tiden då när människans individuella behov är det som ska värderas högst. Och arbetsgivarna och deras anhängare behöver inse detta; att de inte kan stoppa utvecklingen mot en mer progressiv och friare samhälle.

Så därför bör 6-timmars- eller 4-dagarsreformen införas så att svenska medborgare ska få smaka av utvecklingens sanna frukter och få njuta mer utav livet, ty den handlar mer än att jobba bort den. Människor ska kunna få en större möjlighet att få leva som sådana och då är denna arbetsreform det nästa stora steg som behövs för det.