ISK och statens krig mot småspararna

Ekonomisk frihet, eller åtminstone ekonomisk trygghet, är en dröm som nästan alla människor har. För det är ett känt faktum att om man har en finansiell buffert tillgängligt, då har man större frihet och möjligheter i livet. Dock kan förmågan att finna denna frihet vara ett livslångt, svårt ambition att nå. Men det finns ett sätt för den ordinarie människan att nå drömmen till ekonomisk oberoende utan att behöva satsa hela sin kropp och själ i det. Och det är genom gammal, klassisk investering i börsen och aktiemarknaden.

Vad som gör aktiemarknaden så speciellt är att den är ett handelsplats öppet för alla människor, oavsett fattig eller rik, där de kan placera sina pengar i framväxande bolag i hopp om framtida avkastning. Och går det bra för bolagen, så kommer det också att gå bra för dess allmänna investerare, som kommer att få se sina sparpengar växa i värde och ge dem den ekonomiska friheten som de kan yrkesjobba hela sina liv åt utan att finna. Och digitaliseringen har gjort det mycket enklare för en vanlig knegare att ge sig in i börsen och få en avkastning som de kan leva gott på. Framförallt investeringssparkonto, eller ISK, är den uppfinning som har underlättat folks väg mot ekonomisk frihet.

ISK har inspirerat fler folk – och framförallt ungt folk – att börja spara och investera på börsen, och det har skapat en hel generation som har vågat ta det stora steget mot ekonomisk frihet när de tidigare hade kanske skrämts bort utav börsens komplexa jargong och därmed missat sin chans. Men såklart med det framgångsreceptet så ska den svenska staten försöka sabotera ISK-systemet och roffa åt sig en större del av kakan, direkt från ISK- småsparares egna fickor.

Den svenska staten, under den socialdemokratiska ledningen, vill införa tak på ISK mellan 150,000 till 200,000 kr, vare sedan ska avkastningen beskattas som vinst på 30% likt i ordinarie aktiekonto, när ISK:s attraktionskraft är just att den har en schablonskatt som knappast äter upp småspararnas innehav. De säger att det ska minska den ökande ojämlikheten och ge mer pengar till välfärden – att ISK ger alldeles för skattemässiga förmåner, att den gör det möjligt för s.k. rika människor att slippa skatt och därmed förlorar staten skatteintäkter på den. Argument som dock faller ganska snabbt om man ens har en ytlig koll på börsen.

För det första så är de flesta ISK-sparare inte superrika miljardärer som t.ex. bor i lyxvillor på tropiska öar; de flesta utav dem är helt vanliga, ärliga, hederliga knegare som jobbar sina hel- eller deltidsjobb, betalar skatt och räkningar och som sedan i sin dröm om att finna ekonomisk frihet placerar resten av sina småslantar i aktier i ISK. De är dessa människor som den socialdemokratiska ledningen påstår sig kämpa och representera för, men ändå vill de med sitt ISK-förslag försämra deras bästa chans till ett bättre liv. Och speciellt mitt under då när vi lever i en mer ekonomisk osäkert tid; när pensionen och lönerna stagneras eller t.o.m. minskas, när de sociala skyddsnäten klipps, när arbetslösheten är ständig närvarande, osv. Med dessa problem, då är det inte så konstigt att vanligt folk tar risken att investera sina pengar i börsen och få den avkastning som de behöver för att slippa den ekonomiska stressen. Om staten inför sitt tak på ISK, då kommer de enbart att förvärra denna allmänna stress.

För det andra så kommer detta införande inte att minska klassklyftorna; tvärtom kommer det att öka dem. För som sagt, regeringens ISK-förslag kommer att slå främst mot arbetande småsparare med stora drömmar. De stora investerarna och börsmiljonärerna är en knappt minoritet bland ISK-användare. Och om de ens har ISK-sparandet så kommer de snabbt att flytta all sitt kapital till skatteparadis i utlandet vid införande av detta regeringsförslag medan småspararna är de som kommer att ta skattesmällen. En skattesmäll som de måste tvingas uthärda en gång till eftersom det mesta av pengarna som går in i ISK är rester utav redan fullt beskattade löner, som folk har betalat cirka 30% på. Så om pengarna i ISK ska åter beskattas på 30% efter när den s.k. taket har nåtts, då kommer vi ha en modern form av den medeltida, feodala systemet i vilket bönderna och småborgarna var de som tvingades betala all skatt medan högadeln och prästerskapet slapp göra det. Detta ISK-förslag kommer att skapa ett system som går emot meritokratins principer, i vilket s.k. vanligt folk vägras rätten att kunna avancera sig uppåt i den ekonomiska pyramiden, att kunna få genomföra sin klassresa och skapa sin egen förmögenhet, lycka och oberoende i livet. De kommer att tvingas att hålla sig nere på sin plats, deras drömmar om ekonomisk frihet direkt snodda från dem från staten, medan de högre upp fortsätter att tjäna in sin förmögenhet bortom ISK-kontrollen.

Den socialdemokratiska regeringens syn på ISK går helt dessutom mot deras ideologi. För under partiets historia så har deras ideologiska mål varit att skapa ett ekonomiskt system där arbetarna äger företagen och får sin vinst ur dem. Men aktiemarknaden, trots dess brister, är det system som lyckas bäst med det. Den ger arbetande folk chansen att kunna köpa andelar i bolag och få del utav dess vinster som i bästa fall kan befria dem från ett liv av fortsatt arbetsslitande. Därmed kan man argumentera att aktiemarknaden främst gagnar arbetare; att den faktiskt ger dem den möjligheten i livet som Socialdemokraterna påstår sig vilja införa, men som deras försök att begränsa ISK kommer enbart att sabotera.

Socialdemokraterna använder bristande resurser inom välfärden som en ursäkt i sin hetsjakt mot ISK. I så fall får de se om sitt eget hus innan de försöker krossa folks drömmar om att en dag kanske ha råd att köpa ett eget med egna pengar utan att behöva ta ut ett lån. För de har inga problem med att t.ex. välfärdsbolag kan tjäna hur mycket pengar som helst på skattebetalarnas bekostnad, och fortfarande är det inget tal om att istället införa tak på vinst inom välfärdssektorn. Därmed kan t.ex. friskolor tjäna hur mycket pengar som helst, helt med statligt skattestöd. Det till trots att friskolor funkofobiskt sätt utesluter barn med ADHD, skapar betygsinflation och väljer att anställa obehöriga lärare framför behöriga för att maximera sin vinst, med sjunkande skolresultat som följd.

Eller om det faktiskt handlar om att rädda välfärden; varför då inte gå efter de banker som staten dumpade räddningspaket – med skattebetalarnas egna pengar – hos för att rädda under finanskriserna 1990-1994 och 2008? Ni vet, de samma banker som efter 80-talets avregleringar spelade bolånemarknaden så ansvarslöst och med sådant risktagande att de nästan fick hela världsekonomin att falla. Samma banker som räddades från konkurs genom att staten tog på sig deras skulder och därmed offrade stora delar av välfärden för att kunna betala dessa skulder. De banker som fortsatte att betala sig själva höga bonus med de skattepengar – alltså vara pengar – som staten så generöst betalat ut åt. Ja, de kan staten ge sig på om de är desperata efter pengar. Bankerna har trots allt inte enbart återhämtat sig efter finanskriserna, men även levt gott på statens pengar, så det är bara för staten att kräva återbetalning med ränta, eftersom stödpaketen bör ha ansetts vara tillfälliga statliga lån. Det var ju trots allt från småspararnas beskattade pengar som staten hade betalat ut de stödpaketen, så det ska inte behöva uthärda dubbelbeskattning på sina ISK-besparingar bara för att staten är för fega att ge sig på bankerna istället.

Men varför ska ISK-sparare tvingas riskera se sina investeringar och besparingar tas ifrån dem? För det verkar ändå inte som om staten vet hur de ska sköta sina skatteintäkter som småspararna redan har betalat in. Vi har flest fattigpensionärer i Norden. Allt fler folk som inte kan jobba p.g.a. bl.a. arbetsskador utförsäkras och kastas ut till fattigdom. Sjukvården halveras och skärs ner. Transportinfrastrukturen – inte minst framförallt järnvägen – håller inte måttet. Försvarsmakten är inte längre så mycket av ett effektiv nationell försvarsmakt som den är mer utav ett överglorifierat bemanningsföretag/legosoldatsarmé. Polisen kan knappt handskas med det dödliga våldet som har börjat öka de senaste tio åren efter ett par decennier utav sjunkande siffror.

Samtidigt så har staten pengar nog att betala ut enorma summor till inte enbart misslyckande banker, men även till misslyckande VD:ar av PostNord, statsråd och generaldirektörer av Arbetsförmedlingen. Eller betala sina riksdagspolitiker enorma månadslöner. Eller betala de 40 miljarder kr/år till EU, som har visats sig vara en helt inkompetent organisation i inte enbart deras sätt att hantera finanskriser som t.ex. den under 2008, eller politiska konflikter, som den i tidigare Jugoslavien, men även misslyckat totalt med stoppa coronavirusets spridning och att distribuera vaccinet mot det; till den grad att länder utanför EU har lyckats få vaccinet snabbare och effektivare än dem inom den. Eller spendera en massa miljarder kr till NATO:s misslyckande krigsäventyr, vare bara den svenska insatsen i Afghanistan kostade minst 18,2 miljarder kr. Kanske bör staten se till att hantera sina skatteinkomster bättre istället för att försöka ge sig på aktiespararna och blöda ut dem mer än vad de redan har gjort innan de investerar med det lilla de har kvar.

Men detta handlar egentligen inte om ISK, välfärd, sociala ojämlikheter, osv.; detta är enbart det senaste slaget i statens krig mot småspararna. Ett krig som startades efter när statsmakterna fick se hur en enormt effektiv motståndskraft småspararna kan bli efter Gamestop-affären; en kraft som de lärde sig snabbt att frukta. För i flera decennier har statsmakterna tillåtit banker och hedgefonder manipulera och spekulera börsen hur de än vill – tillåtit de att blanka företag till undergång och lura folk till att låna och spendera över sina tillgångar, vare de berikade sig själva på deras och andras bekostnad. Dessa aktörer har dominerat finansvärlden med statsmakternas goda minne… men när småspararna lyckades sabotera hedgefondernas försök att blanka Gamestop och på allvar vända spelplanen så att de tjänade pengar på de stora aktörernas bekostnad när det alltid har varit tvärtom, då plötsligt ska staten sätta in alla sina resurser åt att slå till mot deras s.k. ”börsmanipulation?” Nej, det handlar om den rädsla som statsmakterna och dess oheliga allianspartner inom den globala finansvärlden har över småspararnas förmåga att genom Internet organisera sig och på allvar utmana den ojämlika maktstrukturen inom börsvärlden.

Men de kan inte stoppa demokratiseringen utav börsvärlden som digitaliseringen har möjliggjort, och staten och deras finansherrar kan försöka göra allt de kan för att stoppa den, med allt från att sätta tak på ISK till att bussa på Finansinspektionen för småspararnas s.k. ”börsmanipulation.” ISK har varit denna demokratiserings förenklade vapen som har gjort det möjligt för vanligt folk att finna ekonomisk frihet i en aktiemarknad som är den demokratiska kampens senaste spelplan. ISK har skapat en rörelse inom börsen som är unik för världen; en rörelse som ute efter att öka de allmänna småspararnas makt och inflytande över börsen så att deras ekonomi ska inte styras utav ett fåtal, stora aktörer som i decennier har varit den absoluta makteliten inom denna värld. Den har lockat och inspirerat vanligt folk att bli aktiesparare till den nivån att andra länders statsmän har öppet deklarerat sitt stöd och sin fascination för den demokratiseringen av börsvärlden som pågår i Sverige. Att vår regering försöker sabotera denna demokratisering visar på att de har valt finanselitens sida mot småspararna och att de mer än gärna vill se människors drömmar om ekonomisk frihet krossas till smulor. Men de kan inte stoppa demokratiseringen utav börsmarknaden och de är bara för de och deras samarbetspartner inom den döende finanseliten att inse att den framtida börsen tillhör de knegande småspararna, och att ISK är enbart början till denna framtida, mer jämlikt och meritokratiska börsvärld. En börsvärld som på allvar kommer att skapa människors ekonomiska frihet bortom bankernas och hedgefondernas absoluta vilja.