Låt bli merkostnadsersättningen!

Vi i Sverige har sedan generationer levt i ett högt utvecklat välfärdssamhälle som för mesta dels garanterar vår höga levnadsstandard till den grad att vi har börjat bli bortskämda med den – att vi tar den allt för givet. Dock det allmänna välfärdssystemet är just det som garanterar att vi åtnjuter de lyckliga och långa liv som allt för många människor på vår jord kan enbart drömma om. Visslingen så betalar vi en hög skatt och andra avgifter som hög moms och liknande för att finansiera den, men det är den pris som vi får betala för den välfärdssystem som utgör en källa för både respekt och avundsjuka hos majoriteten av världens nationer. Med vårt välfärdssystem så behöver ingen bli allt för utslagen när de behöver t.ex. kirurgiskt ingrepp eller tandvård, och även de mer ekonomisk utsatta medborgare kan åtnjuta av välfärdens funktioner utan att de behöver frukta att de kommer kosta dem allt för mycket av deras egna tunna plånböcker, eftersom de har merkostnadsersättningen som ett skyddsnät.

Dock vid skrivande stund så har merkostnadsersättningen tyvärr utsatts för en förändrande höjning av dess tak som kommer slå till mot framförallt de mer ekonomisk utsatta medborgare; ett beslut som har utfört av den nuvarande regeringen. Så om någon av dessa medborgare skulle kunna behöva t.ex. gå till tandläkaren för en behandling mot karies eller rotfyllning så måste de behöva betala mer ur sina fickor, och alla oss som någon gång har behövt gå till tandläkaren för en behandling vet redan hur dyrt ett sådant besök kan innebära. Merkostnadsersättningen har dock varit där som en form av ekonomisk lindring för våra plånböcker, men nu i med att dennes tak har höjts med nästan 1000 kr så kommer våra plånböcker blöda ytterligare och framöver bli allt tunnare i sin helhet. Och detta kommer framförallt slå till mot bl.a. ensamstående mödrar, heltidsstudenter och pensionärer – grupper som redan har för det mesta dels knapert ekonomiskt sätt och därmed är de som nog behöver mest lättnader än försvåringar. Det rätta beslutet kring merkostnadsersättningen hade varit att, istället för att höja taket som enbart innebär att det drabbar medborgares privatekonomi, sänka den, eller åtminstone anpassade den så att de samhällsgrupper som, statistiskt sätt, är socioekonomisk svagare, som t.ex. studenter eller pensionärer, bör ha ett lägre tak på merkostnadsersättningen än den genomsnittliga befolkningen, vare de ska ej behöva oroa sig om de kommer att ha pengar kvar till t.ex. hyran eller mat när de väl har betalat för ett medicinsk ingrepp som de kan vara akut behov för.

Folk ska helt enkelt inte i ett modernt samhälle känna stress över att de riskerar ekonomiskt bakslag för grundläggande medicinskt ingrepp som de kan vara i akut behov för; och ännu mindre i en ekonomisk välmående nation som Sverige. Så merkostnadsersättningens takhöjning utgör ett slag mot denna allmänna förväntan kring det skyddsnät som välfärdssystemet lovar oss, och som vi redan har betalat för genom våra skattepengar. Vad regeringen och riksdagen hellre bör göra gällande merkostnadsersättningen vore att de sänker dennes tak tillbaka till den tidigare nivån, om inte även lägre, eller att de åtminstone anpassar den utifrån medborgarnas ekonomiska situation eller status så att de med lägre resurser åtnjuter ett lägre tak vare deras plånböcker kan få den lindring som de i vissa fall desperat behöver – att deras privatekonomi helt enkelt kan klara sig efter t.ex. ett besök hos tandläkaren och utan att de ska behöva utsättas för privatekonomisk dilemma som riskerar att slå till mot deras väl och hälsa. Det är ju ändå därför som vi redan betalar en hög skatt för det, och då vore det logiskt att vi ska kunna få åtnjuta välfärden utan att behöva betala allt för mycket av en extra pris för det. I en tid då inflationen verkar ha sitt eget liv och prishöjningar drabbar oss alla, så är en höjnings av merkostnadsersättningens tak det sista vi bör drabbas av – tvärtom bör vi ha en livlina mitt i denna storm av högre priser och kostnader som kan hjälpa oss att hålla sig någorlunda flytande ovanför ytan utan att behöva dras allt ner i den ekonomiska havsbottnen. Så därför uppmuntrar jag politikerna på högsta nivån att de sänker taket för merkostnadsersättningen till den tidigare lägre nivån, eller åtminstone för folk av lägre socioekonomisk status, vare den kan återigen hjälpa att mildra det ekonomiska bakslaget som t.ex. en tandbehandling kan orsaka för den medborgare som behöver den, och därmed fortsätta fungera som en livlina om när stormen plötsligt skulle drabba dem.