Minneskrönika över Karl XII

Idag är det 30 november, vilket är en speciell datum som dock inte får den uppmärksamhet som den egentligen förtjänar och därmed har blivit skandalöst underskattat av den svenska allmänheten. Men vad är det som gör den 30 november till ett sådant speciell men akt underskattat datum? Jo, för det var just denna dag som det var det exakt 302 år sedan som ett av Sveriges mest inflytelserikaste kungar, Karl XII, stupade mitt under den svenska belägringen av Fredrikstens fästning i dagens Halden, Norge, som vilket han personligen hade lett direkt på fältet.

För er som inte är lika insatta i den svenska historien så var Karl XII Sveriges kung 1697-1718, vare han fick tronen vid 15 års ålder efter sin far, Karl XI:s, död. När han blev kung så var Sverige vid denna tid ett av de mäktigaste riken i Europa; en dominerande supermakt som kontrollerade nästan hela Östersjönshandeln och som hade ett extremt effektivt militärstyrka som ingen annan europeisk rike kunde mäta sig med. Sverige var alltså då en stormakt som var både fruktat och respekterad av de andra europeiska makterna, inklusive utav det osmanska riket, och som hade varit det allt sedan det trettioåriga kriget. Men följden av Sveriges stormaktsvälde var att andra riken, som t.ex. Danmark och Ryssland, försökte utmana Sverige för att erövra tronen som Europas mäktigaste nation flertal gånger, till ingen nytta. De hade förlorat alla gånger mot Karl XII:s föregångare, som t.ex. Karl X Gustav och Karl XI, men år 1700 så försökte en allians mellan Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland att utmana den svenska stormakten på nytt, vars 18-åriga kung de ansåg vara allt för ung och oerfaren för att kunna vara en mäktig motståndare mot deras ambitioner. Dock väldigt snabbt så kom de att inse att de hade underskattat den unge Karls talang inom krigskonsten, och början på ett 21-årligt långt krig hade startats; ett krig som kom att sluta i kungens död, och med honom Sveriges tid som stormakt.

Belägringen av Fredrikstens fästning var en av slutstriderna i Karl XII:s norska fälttåg, vilket var den svenska stormakten sista kraftmätning efter 18 år av oavbrutet krigandet som hade orsakat det svenska riket och dess folk enorma förluster och uppoffringar och som Sverige höll på att förlora allt sedan förlusten vid Poltava 8 år innan. Det var tänkt att fälttåget skulle vända krigslyckan åter till Sveriges fördel, men dock blev kungens plötsliga död den sista dödsstöten mot den krigströtta Sveriges moral och stridsvilja, och när han dog så blev det slutligen uppenbart att Sveriges tid som en stormakt var i det förflutna. När kriget väl tog slut tre år senare så hade Sverige förlorat nästan hela sitt kontroll över Östersjön, samt flera strategiskt viktiga provinser runt omkring det europeiska fastlandet, som delades som nyerövrade byten bland segermakterna sig emellan.

Det var denna dag som Karl XII dog efter när han hade spenderat nästan hela sitt vuxna liv åt att försvara Sverige mot en övermäktig allians av dess geopolitiska rivaler som hade gjort en gemensam sak åt att angripa Sverige och försöka roffa åt sig rikets provinser. De hade angripit från alla håll, med alla sina arméer, men trots det så hölls dem på ståndet utav de numerärt underlägsna svenska trupperna, främst tack vare utav Karl XII:s effektiva och djärva ledarskap. Utan honom så hade Sverige kanske blivit reducerad till ett totalt utplundrat och förintad nation som sannolikt skulle behöva flera livstider åt att återhämta sig; ett öde som Polen kom att lida några decennier efter kriget. Trots det så är hans dödsdag ingen officiell minnesdag, vilket jag tycker är synd. Sverige bör göra denna dag till en officiell minnesdag för att hedra det uppoffring som Karl XII tvingade ge för att försvara Sveriges gränser och suveränitet, på samma sätt som har infört Gustaf Adolfsdagen för att hedra Gustaf II Adolfs död i Lützen 1632. Man kan t.o.m. argumentera att Karl XII förtjänar en egen minnesdag mer än Gustaf II Adolf gör, eftersom han faktisk kämpade ett självförsvarskrig mot aggressiva makter som oprovocerat angrepp riket, medan Gustaf II Adolf valde att dra Sverige in i ett krig på fastlandskontinenten som inte direkt hotade den svenska suveräniteten. Därför argumenterar jag att man bör omvandla den 30 november till en officiell svensk minnesdag. Visslingen finns det några som kommer att argumentera emot, eftersom det är ett känt faktum att nationalsocialistiska rörelser använder sig åt dagen för att få sitt politiska budskap hörd. Dock anser jag då att alla svenskar, oavsett om de rösta rött eller blått, bör förenas denna dag, likt hur alla svenskar var förenade under det stora nordiska kriget, för att hedra Karl XII:s kamp och uppoffring för Sveriges självständiga suveränitet, utan att blanda sin politiska agenda in i själva firandet. På så sätt tror jag att man kommer att kunna grunda en minnesdag som hela Sverige kommer att vara villiga att hedra. Detta är vad jag tror att Karl XII själv skulle ha uppskattat i alla fall om han levde ännu idag.