Rör inte anställningsskyddet!!

I flera generationer så har tryggheten med ett fast jobb och från godtyckligt avskedandet varit en dröm som arbetstagare har haft medan de tvingades uthärda en osäker tillvaro i vilket de kunde förlora jobbet när som helst efter arbetstagarens goda tycke. År 1974 blev den drömmen uppfylld för svenska arbetare när Lagen för Anställningsskyddet, eller LAS, klubbades igenom och som uppgraderades till sin nuvarande form 1982. Med det så ska det vara slut med godtyckliga avskedanden; det ska gälla strikta motiv eller anledningar för avsked så att arbetare inte ska drabbas av det allt för lättvindigt. Och om det blir en fråga om varsel eller uppsägningar så säger lagen att en meritokratisk princip ska gälla, dvs. att de som har jobbat längst ska behålla jobbet medan de minst erfarna får lämna. ”Sist in – först ut” eller turordningsregeln som man kallar det.

Ett vettigt system som utgör ett progressiv steg till en människovänlig arbetsplats värdig det hos den moderna tiden, eller hur? Uppenbarligen inte, anser Centerpartiet och de s.k. ”Liberalerna” som vill återvända arbetsplatsen tillbaka till 1700-1800 talet, då när arbetsgivaren var den absoluta härskaren som kunde behandla sina anställda som om de inte ens vore människor. En tid då när arbetare var reducerade till rädda, tysta och osäkra levande redskap som kunde utnyttjas och sedan kastas bort om arbetsgivaren kände för det – ni vet, det som liberalismen är tänkt att befria människor från att bli behandlade som.

De har med sitt januariavtal utpressat Socialdemokraterna åt att acceptera en försvagning av anställningsskyddet eftersom de inte vill att en jämlikt maktbalans mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Hellre vill de att arbetsgivaren ska vara arbetsplatsens gud som arbetstagarna ska dyrka som de patetiska dödliga som de är. Framförallt vill de öka undantagen inom turordningsregeln så att arbetsgivaren ska kunna sparka fler folk även om det går emot själva turordningen. Och de vill också sänka de strikta kraven till avsked som LAS kräver utav så att folk kan bli avskedade i praktiken för att arbetsgivaren helt plötsligt känner för det.

Om denna försvagning av anställningsskyddet går igenom, då kommer Sverige gå två steg tillbaka i utvecklingen mot den progressiva arbetsplatsen. Vi kommer åter att få se en arbetsplats där arbetsgivaren har all makt över sina anställda, som åter kommer reduceras till att bli tysta och rädda livegna som inte kommer att våga ställa krav på vettig, human behandling eller på en arbetsmiljö som tar hänsyn till deras hälsa och tillstånd. Maktbalansen kommer att rubbas rejält åt den ena sidans fördel på bekostnad av den andre, och konsekvensen kommer att bli ett rädslans och tystnadens arbetsplats som går helt emot de demokratiska och människovärdiga principer som ska gälla i samhället.

Vi kommer att se en allt farligare arbetsmiljö vare olyckorna kommer att öka eftersom arbetarna kommer att vara allt för rädda att våga påpeka och kritisera dem och arbetsgivaren i sin tur kommer inte att behöva känna något ansvar eller press på sig att åtgärda de. Vi kommer att få se en sexistisk arbetsplats i vilket arbetsgivaren kommer att utnyttja sin makt för att sexuellt trakassera framförallt kvinnliga anställda, som kommer vara allt för rädda med att förlora jobbet för att våga berätta om och anmäla sina sexistiska arbetsgivare. Vi kommer att få se en utbrännande och psykisk ohälsosam arbetsplats där arbetsgivare kommer att överarbeta sina anställda, samt hota och skrämma de med avsked om de inte överanstränger sig själva till bristningsgränsen.

Vi har redan sett provsmak på en sådan regressiv arbetsplatskultur i flera branscher, som bl.a. bygg, restaurang och skönhetsbranscherna, där anställda alldeles för lättvindigt varslas eller avskedas för att de kritiserar arbetsgivarens sätt att leda arbetet, för att de klagar på en allt för stressig, slitsam och ibland även dödligt farlig arbetsmiljö, för att de klagar på en för låg lön, försenad löneutbetalning eller på bristande respekt för facket, för att de klagar på arbetsgivarens negativa, nedtryckande attityd, osv.

Om Centern och Liberalerna får igenom den försvagning av anställningsskyddet som de är ute efter, då kommer denna oseriösa maktöverhet bli standard inom den svenska arbetsplasten. Tror de inte att arbetsgivare – och framförallt oseriösa sådana – kommer att överutnyttja de s.k. undantagen för att göra sig av med anställda om de är obekväma, dvs. att de ifrågasätter arbetsgivarens metoder och sätt att styra arbetsplasten, speciellt när det hotar de anställdas liv och hälsa? Eller utnyttja det för att förhindra arbetare från att visselblåsa eller berätta om vilka problem som finns inom arbetet? De överutnyttjar redan t.ex. allmän visstidsanställningen för att slippa ge ut fasta anställningar, vilket har skapat en ojämlik beroendeställning av nyanställda inför arbetsgivarens makt, så de lär utnyttja detta också nu när den innebär ännu mer makt åt dem.

Och de kommer att utnyttja den också för att göra sig av med äldre, erfarna anställda så att de kan ta in unga och naiva personal som inte lär vara allt för obekväma och ifrågasättande som äldre personal tenderar att vara. Därmed kommer åldersdiskriminering att bli ett faktum som följd av försvagningen av anställningsskyddet. Och de kommer att utnyttja den för att göra sig av med fackligt engagerade personal som t.ex. skyddsombud som ställer allt för stora krav på arbetsgivaren, vilket kommer att försvaga fackens möjligheter att representera arbetarna och garantera deras säkerhet. Och januariavtalets krav på ”kompetensutveckling” är ett enda stort skämt, för varför ska arbetsgivaren respektera det när de istället kan avskeda folk för nya anställda helt enligt de möjligheter januariavtalet ger dem? De struntar redan gott och väl nog med att kompetensutveckla sina anställda om det kostar dem allt för mycket pengar och resurser.

Coronapandemin och finanskrisen som den har orsakat har visat på hur skört anställningsskyddet redan är, med de varsel och uppsägningar som har exploderat inom hela det svenska näringslivet, och att Centerpartiet och Liberalerna passar på med att försöka försvaga den ytterligare mitt under krisen visar på vilka cyniska opportunister de faktiskt är. De går helt emot de liberala principerna om människors lika värde och rätt att bli behandlade med respekt och mänsklig värdighet som de påstår sig vörda om, men som dock försvagningen av anställningsskyddet lär inte gagna.

Argumentet att detta ska gälla främst småföretag är enbart deras sätt att dölja deras sanna agenda; att detta är en pretext till att försvaga anställningsskyddet även hos större företag och inom hela näringslivet, och göra hela den svenska arbetsmarknaden till en osäker plats för arbetarna. De fackliga rörelserna behöver nu sätta alla sina resurser åt att bekämpa denna bakåtsträvande policy som hotar arbetarnas säkerhet och rättigheter. Och Socialdemokraterna måste sluta upp med att kohandla bort arbetarnas rättigheter om de vill återfå det stora folkliga stödet de en gång hade. Om de ska kalla sig arbetarepartiet så får de görs sig värda till det titeln.