Till cyklisternas försvar!

Det har blivit litet av ett nationalsport bland allmänheten och internetaktivister att ge cyklister väldigt mycket kritik i bl.a. hur de kör och hur de beter sig mot andra trafikanter och fotgängare. Och visslingen kan folk anse sig ha rätten till att kritisera cyklister, men jag vill istället inrikta kritiken mot det som jag anser vara den egentliga, underliggande problemet bakom konflikten mellan dem och övriga trafikanter, och det är den dåligt planerade och utbyggda framkomligheten på stadsgatorna.

Det har helt enkelt inte byggts ut ordentliga cykelvägar för cyklister i vilket de kan snabbt och smidigt ta sig genom de urbana miljöerna. Detta tvingar dem att oftast använda gång- eller bilvägarna i brist på alternativ. Att detta i sin tur leder till konflikter mellan cyklister och övriga när de tvingas konkurrera med det begränsade utrymme som finns bör nog vara uppenbart. Och det är inte cyklisternas fel när de tvingas cykla på vägar som är egentligen tillägnade åt andra när de vägar som bör vara tillägnade just dem antingen inte finns eller finns i mycket begränsad mängd. Dessa onödiga konflikter kunde ha undvikits om myndigheterna hade tagit sin agenda om att skapa en klimatvänlig- och utsläppsfri stadsmiljö på större allvar och byggt ut en massiv cykelvänlig infrastruktur i åtminstone de större städerna. Men istället har de valt att fortsätta upprätthålla massbilismens infrastruktur; en infrastruktur som har vistats sig vara ett av de största hoten mot klimatet och folkhälsan och som myndigheterna har utfört väldigt få ombildningar utav. Därmed har de valt massbilismens sida framför cyklisterna, och därmed tillåter de konflikterna mellan cyklister och övriga att fortsätta växa när de kunde ha löst det genom att prioritera masscyklismen och byggt ut en cykelvänlig infrastruktur.

Om myndigheterna hade byggt ut en lättillgänglig cykelinfrastruktur så skulle det innebära enorm nytta för samhället. Inte enbart är det så mycket bättre för klimatet och folkhälsan men också för samhällsekonomin, för man beräknar att för varje person som skulle använda cykeln istället för bilen inom EU så skulle samhället spara 1300 miljarder kr i de kostnader som massbilismen orsakar i form av bilköer och vägsslitage till sjukvårdskostnader som dess buller, tidsstress och avgaser orsakar. För varje investerad krona i cykelinfrastruktur så skulle samhället få i snitt 12 till 22 kronor tillbaka i avkastning, medan liknande investering i bilinfrastrukturen ger som bäst 50 öre tillbaka per investerad krona. Och det är inte så konstigt eftersom färre bilar och mer cyklar skapar större framkomlighet och rörelse samt mindre trängsel inom staden, vilket skapar bättre och tillgängligare utbyte av handel och tjänster mellan allmänheten och näringslivet. För att inte tala om att privatpersoner kommer att ha snitt sex gånger mer pengar och tid över för sig själva om de väljer cykeln framför bilen...

Så samhället har allt att vinna på att satsa på masscyklism istället för massbilism, och exempel på det i bl.a. New York City har visat på att det är inte enbart möjligt, men att det kommer att förbättra den urbana miljön och samhällslivet, men så länge myndigheterna negligerar och ignorerar cyklisternas behov, då kommer de att fortsätta tvingas konkurrera med andra om vägar som är inte anpassade för dem och så kommer dessa konflikter att fortsätta bli ett samhällsproblem...