Varför de vill tvinga DIG tillbaka till kontoret.

Som ni nog säkert minns så var Coronapandemin en någorlunda turbulent tid, om mer utifrån samhälleliga hysterin än själva viruset i sig självt. En av pandemins konsekvenser var att distansarbetet blev det nya arbetsmetoden. Och mycket tyder på att ett ökat distansarbete har varit en positiv utveckling för medarbetarna själva. Studier tyder på att distansarbete har förbättrat deras arbetsglädje och motivation, samt personliga hälsa. Så i med detta progressiva steg mot en hälsosammare, mer progressiv arbetsmiljö så ska, såklart, arbetsgivarna kräva att folk återvänder till kontoret, och för ingen annan anledning än att de känner för det. För trots att studier har visat på att distansarbete förbättrar medarbetarnas produktivitet, samt att den överväldigande majoriteten av dem anser att den fungerar bra, så verkar arbetsgivarna fortfarande tro att vi lever i en pre-covidpandemisk period och att kontoret är någon form av en helig plats som medarbetarna är obligatoriska att gå till som likt en modern kyrkoplikt. Dock fysisk närvaro i en instängd, inträngd, högljudd, kvavt, överbelyst och bokstavligt talat dödligt ohälsosam byggnad är ej ett måste för ökad produktivitet och tillväxt; tvärtom!

I kontrast till distansarbetets fördelar så uppenbarar studier på kontorsarbetets nackdelar gällande medarbetarnas hälsa och produktivitet; inte minst den s.k. öppna kontorslandskapets. Så varför är arbetsgivare som t.ex. Amazon eller Tesla, som verkar vara helt besatta av maximal produktivitet, så emot distansarbete? Svaret är enkelt; det handlar om makt över människor. För grejen med distansarbete är att den erbjuder medarbetare en viss autonomi i sitt yrke, vilket är en viktig faktor för att denne ska trivas på jobbet samt att dennes risk för bl.a. arbetsrelaterat psykisk ohälsa och utbrändhet ska minskas. Men arbetsgivare är oftast i grunden cyniska och bittra misantroper som inte vill erbjuda medarbetare denna autonomi eftersom den skulle innebära att den totala makt som de har över medarbetarna lär minskas. Detta är anledningen till att de vill tvinga medarbetarna tillbaka till kontoret: så att de återigen kan få njuta av den absoluta makten som den fysiska kontrollen de har över dem på plats ger. Att det skulle innebära att produktiviteten går ner, eller åtminstone stagneras, struntar de i, ty i slutändan så föredrar arbetsgivarna makten framför vinsten. Deras motstånd till distansarbete, trots dess fördelar, och det motiv som ligger bakom det uppenbarar enbart deras egna vidriga, föraktfulla människosyn.

Faktumet är att det finns nog egentligen enbart tre typer av människor som är aktivt emot distansarbetet:

1. Maktfullkomliga arbetsgivare som utifrån sitt neurotiska kontrollbehov behöver absolut mikrokontroll över folk, likt hur en pundare behöver sin snabba fix, för att kunna må bättre om sig själva, ty utan det så kommer deras mindervärdeskomplex att snabbt göra sig påmind igen.

2. Medarbetare som har ett sådant uruselt socialt liv så att arbetsplatsen och kamraterna får fungera som ställföreträdare för den brist på vänner, familj och bekanta som denne har privat.

3. Fastighetsägare som är rädda att distansarbetet kommer innebära att de kontorsbyggnader som de äger lär snabbt sjunka i värde, vare de ej kan tjäna in sina enorma ockerhyror ur de bolag som hyr kontor hos dem. Och Gud vet att de helst vill ej att deras kontorsbyggnader ska ombildas till billiga bostäder för allmänheten, vilket skulle innebära en snabb lösning på bostadsbristerna i inte minst storstäderna, ty i deras elitiska synsätt så vore det en förnedrande nedvärdering av deras tillgångar.

Dock lever vi i ett liberaldemokratiskt samhälle som värderar högt människans individuella frihet; inte minst gällande valfriheten. Och detta bör reflekteras även inom arbetsplatsen. Därför bör medarbetaren få välja om de vill arbeta på distans eller ej; de ska inte behöva bli tvingade tillbaka till kontoret, som om de vore viljelösa slavar, om de känner på sig att det kommer innebära en försämrad hälsa och prestationsförmåga för dem, vare som indirekt konsekvens deras produktivitet lär försämras som nämnt tidigare. För varför ska de inte få välja att jobba distans när den har visat sig vara bättre för både dem och för produktiviteten? Varför ska de inte få välja jobba distans så att de kan slippa slösa bort en massa onödig tid och pengar enbart på att resa till kontoret fram och tillbaka? Varför ska de inte få välja att slippa all den onödiga extra stressen som dessa resor orsakar mitt under rusningstrafiken? Eller det stress som kontorslandskapets påträngande och ohälsosamma arbetsmiljö innebär för dem? Om distansarbete innebär en förbättring för deras psykosociala hälsa – för att inte tala om för samhällsekonomin och folkhälsan – så bör de ha rätten att välja distansarbete om de skulle vilja föredra det.

Men visst, om de stora arbetsgivarna vill hellre tvinga medarbetarna att de ska återvända till kontoret enbart så att de kan fortsätta leka minikejsare i sina låtsaskungadömen, så får väl de göra det. Men det är dem som kommer förlora talanger till de konkurrenter som är flexibla och anpassningsbara nog att omfamna den nya förändringen. Apple har redan förlorat en av sina bästa AI-ingenjörer till en av sina konkurrenter p.g.a. deras försök att tvinga sina anställda tillbaka till kontoret. Och allt fler medarbetare är redo att lämna de arbetsgivare som är ej villiga att erbjuda dem distansarbete för att istället erbjuda sina tjänster åt de som gör det. Och det är dessa eftersträvande arbetsgivare som kommer gå samma väg som dinosaurierna om de fortsätter vägra anpassa sig efter den nya tidens förändringar, ty distansarbete är här för att stanna. De kan kämpa emot förändringen och människors fria vilja till autonomi och sundare arbetsmiljö hur mycket de än vill, men förr eller senare kommer de att förlora. Och då kommer deras mer anpassningsbara konkurrenter att ta över deras marknadsandelar. Och jag personligen säger att då får de gå under om det bidrar till den förbättrande arbetsmiljö-, hälsa och produktivitet som distansarbetet erbjuder. Ty då lär den moderna arbetsplatsen bli en allt mer autonomt och demokratisk helt enligt de samhälleliga principer som vi värderar så högt idag.