Återinför invasionsförsvaret för ett fritt och säker Sverige!!!

År 1989 föll alla de stalinistiska diktaturerna i Östeuropa en efter en som följd av de folkliga revolutionerna som hade rest sig mot de brutala överheterna, och år 1991 föll Sovjetunionen när dennes system inte följde tillräcklig snabbt med den demokratiska utvecklingen. Därefter ansågs den kalla kriget vara över, risken för ett tredje världskrig avblåst och att världen skulle leva i ett “historiens slut,” dvs att med sovjetblockets fall så skulle en ny världsordning av globalt fred och samarbete gälla - en värld utan krig och konflikter. Cirka 30 år senare så kan man nog argumentera att den framtidsoptimism har raserat rejält.

30 år senare så ser vi återigen hur geopolitiska rivaliteter har skapat en motsättningarnas världspolitik liknande kalla krigets. Vi ser nu hur tjafset mellan den amerikanska och den ryska regeringen har blivit allt mer högljuddare; inte minst gällande utvecklingen i Ukraina, och som konsekvens så har Sverige dragits in i denna geopolitiska dokusåpa. Trupper har placerats på Gotland och samarbeten med den amerikanska militären ökar, medan krigshysterin har övertagit mainstreammediernas retorik, som om de medvetet försöker provocera fram ett svenskt inblandning i ett framtida storkrig. Jag vet inte hur det är för er men när jag ser hur medierna tjuter ut med ett aggressivt tonläge, trupper mobiliseras och politiker försöker inte ens mana till lugn och diplomati, men istället aktivt deltar i krigsretoriken, då börjar jag bli orolig på att 200 år av svenskt fred kommer att snart brytas och att Sverige på allvar kommer att dras in i ett storkrig på vårt egen bakgård.

Att risken för krig kring/på svensk territorium har ökat rejält de senaste åren bör inte te sig så konstigt. Våra politiker har de senaste 20 åren övergett den svenska neutralitetspolitiken och försökt leka militaristiska krigshökar utan att tänka på vilka konsekvenser det kan innebära för Sverige. Som följd av det så har vi dragits in i den ena onödiga krig efter den andra över världen som har bara kostat onödigt mycket pengar och liv, med den katastrofala Afghanistankriget som den särklara exemplet. Och regeringens allt mer militära närmandet till NATO har enormt ökat risken för att Sverige kommer att dras in i ett förödande storkrig; en risk som är mycket större nu än vad den var även under andra världskriget, för åtminstone då var regeringen klok nog att förklara sig neutral medan de spelade båda sidor bakom scenen, medan vår nuvarande regering har aktivt valt den ena sida mot den andre.

I brott mot den neutralitetspolitiken som de påstår sig ha vördnad om och som riskerar att göra Sverige till en måltavla för militärt angrepp så har vår regering reducerat Sverige till en vasallbuffertstat som har tillåtit NATO att placera ut sina vapenstridsspetsar och trupper på svensk territorium riktade mot öst, likt vad som har gjorts på andra nationer gränsade mot Ryssland. Och efter decennier av utvidgad NATO-expansionism mot sina gränser så har den ryska regimen slutligen svarat med ett militärt reaktion för att bevisa att de ej längre tillåter detta, vare Ukraina har blivit deras senaste offer. En rektion som inte alls skiljer sig från den anfallsplan som den amerikanska regeringen höll på att koka upp när sovjetiska vapenstridsspetsar på kubansk territorium upptäcktes 1962 och som endast undveks som följd av intensiv diplomatisk förhandling. Men den diplomatin verkar regeringen inte bryr sig när de fortsätter att dra Sverige in i en kubakrisscenario, med risk för rysk angrepp som följd. För att leka den geopolitiska alliansspelet är kanske “fun and games” för dem – inte minst när de har nog blivit lovande ledande positioner i utländska militärindustriella bolag och tankesmedjor som tack för sitt samarbete – men det kommer inte att bli lika så roligt för oss när 200 år av fred tillslut bryts och vi är dem som hamnar i skottelden likt hur den ukrainska folket har hamnat i tack vare att deras egna politiker lekte samma farliga lek.

Vad som behövs göras för att garantera Sveriges territoriell säkerhet är att skrota den “internationellt sinande” insatspolicyn hos den svenska försvaret och reformera den tillbaka till ett effektiv invasionsförsvar som bör hållas sig inom Sveriges gränser. Vi bör återupprätta Försvarsmakten till ett nationellt värnpliktsförsvar som den en gång var och vars lojalitet inte ligger hos utländska makters geopolitiska intressen som riskerar att dra Sverige in i konflikter som vi har inget med att göra, men hos det svenska suveräniteten och självständigheten. Vi behöver inget s.k. “skydd” från utländska stormakter för under kalla kriget så kunde vi mobilisera 800,000 soldater inom snarast under ett akutläge. Vi hade den starkaste försvaret bland de nordiska länderna och världens fjärde största flygvapen - den näst största i Europa. Om det inte vore för 90-talets politiker som skrotade bort denna effektiva försvar, på uppmuntran av lobbyister från NATO-knutna tankesmedjor, så hade vi inte blivit reducerade till en svag vasallbuffertstat.

Nedskärningarna av invasionförsvaret, skrotandet av totalberedskapet och närmandet till NATO har reducerat Sverige till en svag vasallstat beroende av andra makters s.k. “beskydd.” Men vårt försvar var en gång ett av världens starkaste och vårt vapenteknologi är ännu ett av de mest avancerade - så avancerad att t.ex. en svensk ubåt kan lätt och oupptäckt sänka ett amerikansk hangarfartyg bokstavligt talat under näsan på dem. Så vi kan återigen bli ett av världens militärt starkaste nationer och vi bör återupprätta vårt en gång så starka försvar. Men samtidigt så bör vi likt Schweiz också förstärka neutralitetspolitiken så att våra soldater inte kommer att användas som överglorifierade legoknektar åt andra makters vägnar. Den förlorade kriget i Afghanistan och de katastrofala följderna av insatsen i Libyen har visat på hur förödande och opålitligt den nuvarande “internationellt sinnade” försvarspolicyn är. Endast med ett starkt men ändå neutralt invasionsförsvar så kan vårt oberoende suveränitet garanteras under de oroliga tider som vi nu går igenom...